FAR FROM THE END


Just nu skulle jag allvarligt kunna hoppa ut genom fönstret och bara dö en stund (om man bortser från det faktumet att jag bor på första våningen, jag skulle nog bara få ont). Jag tänker hela tiden på Felix, vill veta hur han mår, hur han har det och vad han har för sig - men no can do. Han vill inte att jag ska kontakta honom, någonsin igen, vilket känns alldeles för hårt. En människa som jag älskade mer en livet bara skars av från mitt hjärta. Jävla skit liksom..

Dessutom orkar jag inte med killar som hänger efter en när man varit singel i mindre än en vecka, det är bara snuskigt. Det är fan upp till mig när jag orkar igen, om jag ens någonsin gör det! Usch..

Och jag äter och äter och äter och har säkert gått upp 3 kg på en vecka, för jag är deprimerad. Jävlar, vet inte alls vad jag ska ta mig till - men tjejkvällen med Jennifer hjälpte verkligen. I helgen är jag dock ensam hemma HELA HELGEN och ja, jag vet inte alls vad som kommer att hända. Jag är rädd för ensamheten och mörkret, men allra mest rädd är jag för mig själv.


Och ja, det här var ett emoinlägg. Håll käften!

Kommentarer
Postat av: Isa

Trodde inte det var så illa... Tråkigt att höra. Bara att säga till om du vill ha lite random sällskap, kanske kan dra med Anton till dig på lördag eller nått?

2010-05-19 @ 17:02:13
URL: http://isabelleandresen.blogg.se/
Postat av: Jennifer

Man får växla i vikt när man är nysingel och saknaden hör till hela processen från att vara någons till att vara sin egen. Men du har vänner på vägen <3 Göra en repris på våran kväll nästa vecka? Den här gången bjuder jag ;) Puss älskade Linda <3

2010-05-19 @ 21:40:18
URL: http://asphodelos.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0