♫ LINDA IGGLUND

Jag blir helt jävla förvirrad och pissed över att killar verkligen tror att de kan behandla tjejer precis hur fan som helst. Kan inte förmå mig att förstå hur det någonsin varit eller är okej att kalla någon för hora eller slampa, när det dessutom är någon man älskar. Jag kan inte förstå varför killar jämt ska ha sådan helvetes jävla bekräftelse, och låtsas som att dem inte förstår vad man försöker få dem att fatta så man måste säga det RÄTT UT, när man vill vara lite jävla diskret.

Jag avskyr verkligen killar just nu. Man tror jämt att man träffat någon som är annorlunda, någon man kan prata med och som verkligen förstår något. Man blir riktigt jävla lurad till att tro att det faktiskt finns killar man kan bli kompis / tillsammans med som inte är helt jävla pantade, men det är inte sant. FÖR I GRUND OCH BOTTEN SÅ ÄR NI PRECIS LIKA JÄVLIGA ALLIHOPA.

Och förlåt, om nu någon enstaka kille där ute inte är ett svin.. Då får du gärna kontakta mig och bevisa att jag har fel.

När jag gick i sexan så hade jag på mig svarta kläder, började sminka mig med centimetertjocka kajalsträck runt mina ögon, bar flera nitarmband och halsband och lyssnade enbart på evanescence. Jag ville se ut som Amy Lee, jag ville vara henne, och mitt i all denna hets, så kom bandet till Sverige. Jag minns hur jag låg i min säng hela den dagen då dem spelade i Stockholm och grät, för när man är 12 så får man inte precis åka iväg själv. Sedan dess har dem bara varit här en gång vad jag vet, och det var hultsfred 2007, året innan jag fick börja åka på festival för mamsen. Ibland har man bara ren jävla otur!

Egentligen så går ingenting sådär jättebra just nu, om man tänker efter (vilket jag gör ofta, alldeles för ofta). Det känns inte alls jättebra inuti. Jag försöker sluta röka nu efter ett 6årigt beroende, ett jävligt beroende som ruinerat mig allt för många gånger. Och nej, jag slutade inte igår och dör för att jag inte får röka, utan jag slutade förra söndagen så har därför varit rökfri i 8 dagar idag. Det har inte alls varit så kämpigt som jag trott, men just idag har det varit lite jobbigare än alla andra dagarna. Någonstans i nian insåg jag att kedjerökande fick mig på andra tankar och höll mig borta från att skära mig (vilket jag då hade sysslat med konstant i 6 år) så man kan i princip säga att det till stor del är cigaretternas förtjänst att jag lyckades sluta. Men som sagt, det finns nästan ingenting som känns helt okej just nu, på insidan sisådär.

# Jag bor hemma med min mamma i en liten tvåa,
med min säng i vardagsrummet.

# Jag har inget jobb, söker - men får ingenting.

# Just nu har jag ingen som helst inkomstkälla. Förutom 300 kr
som min pappa sätter in varje månad.

# Dem 300 kronorna som pappa sätter in,
försvinner på något vis till min telefonräkning.

Ja, men vad fan ska man göra? Jag kan inte bara ge upp och ta livet av mig eller någonting. Det finns alldeles för mycket och för många som är värda nog att leva för. Men nog börjar man bli less efter alla dessa misslyckanden hit och dit. Nu hoppas jag främst på ett jobb i alla fall, och någon dag snart ska jag lyckas hitta ett också!

Insåg precis att jag hade lite bilder på datorn som jag inte alls lagt upp på facebook eller på bloggen. Tänkte att jag kanske kunde slänga upp dem här nu! Bilderna är från "efterfesten" med några vänner + robert och jerre ur adept samt någon/några från surviving the charade (jag minns inte allt för väl). Enjoy!

Musiken jag lyssnade på

♫ MEST - kiss me, kill me
♫ Hawthorne heights - Ohio is for lovers
♫ Taking back sunday - Cute without the E (cut from the team)
♫ Aiden - Die romantic
♫ AFI - Silver and cold
♫ The used - I caught fire
♫ My chemical romance - Helena


Jag var även på min första konsert, en otroligt stor grej för en liten tös som mig. Jag och Elin tog våra rosasminkade ögon, stuprörsjeans och stora hårspännen och for till Stockholm för att se My chemical romance, den 8e november på Arenan. Den första stora, någonting som jag aldrig kommer att glömma.

I december samma år träffade jag en människa som till stor del gjort mig till den människan jag är idag, nämligen Martin Falk. Han var min första "riktiga" pojkvän och vi var otroligt likasinnade. Vi lyssnade på samma musik, tyckte om att göra samma saker osv. Tillsammans var vi på flera konserter och jag sörjer fortfarande att han har valt att inte längre vara en del av mitt liv.

2006 var ett sådant underbart år på många sätt och vis, men även det allra jobbigaste i mitt liv. Jag var otroligt deprimerad och hade under ett kort tag, seriösa självmordstankar. Jag åkte in och ut överallt och skar mig konstant. Jag skulle aldrig någonsin kunde sticka under stolen med det som hände, eftersom att det är en sådan stor del av mig. Jag är inte alls frisk nu heller, men är på väg - och har kommit väldigt långt - på vägen mot målet.

När jag försiktigt tassade omkring i Malins fina blogg, så hittade jag ett inlägg som inspirerade mig. Vad är det egentligen som får oss tjejer på fall, vad är det som får det att pirra till lite extra där i magen - nästan sådär så man mår lite mysigt illa och blir helt röd i ansiktet?

Jag kan bara prata för mig själv, vilket jag också tänker göra. Och om någon av er där ute som läser min blogg - faktiskt stämmer in på flera av dessa punkter, så får du väldigt gärna höra av dig. Fast jag kan inte lova någonting, men du kan få träffa mig över en fika i alla fall! Heh, gullig jag är.

• Vackra händer, alldeles mjuka med långa fina fingrar.
• Ett leende som är speciellt. Det finns inte många som man ens lägger ner tid och kraft på att faktiskt kika en extra gång på, men vissa lägger man på minnet - långt och djupt in i minnet. Sen när man känner sig lite nere, kan man plocka fram dem som små skatter och bara känna hur man blir glad ända in i själen.
• Mjukt och mysigt hår!
• En alldeles förträfflig och myseligosig dialekt. T.ex. värmländska, stockholmska eller göteborgska.
• En musiksmak som påminner om min.

Det här skulle bli ett jättegulligt inlägg som skulle vara värsta poetiskt, men det slutade fan som en kontaktannons. Tack och hej för mig -.-

 

Mina öron bränner och min lust för att sova är oerhört minimal..
Så varför sova när man kan vara vaken?

Förstår inte riktigt vad som hänt men absolut ingenting känns likadant som för två-tre dagar sedan. Det finns inget som riktigt kan förklara vad det är förutom ett ord, ett så himla kort ord - alldeles för kort för att ens få uttalas. Nej, det kommer inte på fråga att det kan vara så.

Men jag ser ingenting annat, hör ingenting annat, känner ingenting annat - än det.

Nej, nu får det vara nog.
Här kommer några bilder från helgen i Östersund.
(Fler finns på facebook)

Jag sitter i huset brevid hemma hos min fina Rickard och dricker lite öl. Känns helt underbart i den nya lägenheten, även fast jag inte fått internet än (ja, jag är desperat). Igår var det en liten chillkväll hos mig med gitarrspelande och folk som somnade på min toa med brallorna nere, ye! Mina grannar kom över och ja, det var fan trevligt!

Imorgon ska jag få internet sägs det, får väl se! (Ja, jag hoppas)

Sen är allting ganska komplicerat just nu i mitt liv, inte jätteroligt men ja - allt löser sig till slut. Mer om det någon gång när jag orkar / vill / känner att det passar sig för bloggen.

VI HÖRS NÄR JAG FÅR INTERNET!

.. jag har fortfarande inget internet. Jag funderar allvarligt på om jag faktiskt kommer att dö inom en snar framtid.. Damn, rädda mig Telia!!11111

Är hos Elin nu föresten. Hon har internet, hehahhehahaheh..

IMORGON ÄR DET PARKWAY DRIVE (+ despised icon, 50 lions, the warriors & winds of plague). Vi är pepp och har blivit ännu mer pepp eftersom att det är så många av våra kompisar som ska åka med samma tåg osv. JAG FÅR TRÄFFA MADDE <3

Vad mesig jag verkar nu.. eh.. BRÖÖÖÖÖL! Är jag tuffare nu?

Heh, börjar balla ur .. Hör av mig när jag får internet!

.. tillåt mig att skratta åt patetiska rockweekend som i princip tänker stämma Getaway rock festival. Först startade dem upp bollnäsfestivalen på nytt, som det gick helt åt helvete med! Sen startar dem rockweekend, går skitbra i början - men sen bytte dem stad, kommer med ett desperat erbjudande om festivalpass för 595:- och sen stämmer dem GRF för att dem har sitt på samma datum?! SHIT, get a fkn life och inse bara att ni blivit ägda för fan.

PINSAMT!