YOU'RE OUT OF MY LIFE, IT CUTS ME LIKE A KNIFE
I flera dagar, flera veckor - har jag burit på någonting som bara blivit tyngre och tyngre. Jag har varit så förvirrad och arg men nu har allting bara övergått till sorg, olycklig och djävlig sorg.
Han vill inte vara min vän längre, inte min vän - och absolut inte min bästa vän. Han var den jag kunde prata med om allt, den som alltid fanns där när jag inte klarade av att leva, den som räddade mig när mitt liv var som skörast. Han som fanns vilken tidpunkt på dagen jag än behövde honom, den killen som jag aldrig någonsin kunde tänka mig att lämna - han jag alltid skulle finnas för, kommer att finnas för.
Kärleken som övergick till en stark vänskap, en sån stark vänskap som jag nästintill aldrig känt på, har nu bara slängts för att dö. Jag har inte fått veta vad jag gjort, vad han känner, varför han inte vill vara min vän - ingenting.
Det enda jag vet är att det tydligen inte passar sig att vi är vänner längre, och detta säger han nu? Efter år av vänskap, en berg&dalbana på gott och ont, så släcker han lyset och lämnar mig ensam i mörkret. Efter flera månader av intensiv längtan efter att få känna hans lukt och stå i hans famn, känna sig trygg och hel - så finns där ingenting mer att längta efter, bara en tyst telefon och en intensiv längtan som med våld måste släckas och tystas.
Jag grät mina ögon ur mig, jag grät och grät och grät tills jag inte viste vart jag befann mig någonstans, för att du inte fanns här. Jag har längtat så efter min bästa vän, som efter några månader i Norge inte ens finns kvar. Vad har jag längtat efter? En person som sakta men säkert tynat och försvunnit..
Om du bara kunde berätta vad jag gjort? Bara säga varför vi inte kan vara vänner mer, varför du inte vill ha mig i ditt liv - så kanske jag kunde börja bearbeta och glömma. Men som det är just nu, så trampar jag bara ett djupare och djupare hål som leder rakt ner i fördärvet.
Du är min bästa vän,
för alltid -
vad du än tycker och tänker.
Och hur mycket du än inte vill ha mig,
så kommer jag
ALLTID
att vilja ha dig i mitt liv.
Och glöm aldrig,
att jag älskar dig.
Han vill inte vara min vän längre, inte min vän - och absolut inte min bästa vän. Han var den jag kunde prata med om allt, den som alltid fanns där när jag inte klarade av att leva, den som räddade mig när mitt liv var som skörast. Han som fanns vilken tidpunkt på dagen jag än behövde honom, den killen som jag aldrig någonsin kunde tänka mig att lämna - han jag alltid skulle finnas för, kommer att finnas för.
Kärleken som övergick till en stark vänskap, en sån stark vänskap som jag nästintill aldrig känt på, har nu bara slängts för att dö. Jag har inte fått veta vad jag gjort, vad han känner, varför han inte vill vara min vän - ingenting.
Det enda jag vet är att det tydligen inte passar sig att vi är vänner längre, och detta säger han nu? Efter år av vänskap, en berg&dalbana på gott och ont, så släcker han lyset och lämnar mig ensam i mörkret. Efter flera månader av intensiv längtan efter att få känna hans lukt och stå i hans famn, känna sig trygg och hel - så finns där ingenting mer att längta efter, bara en tyst telefon och en intensiv längtan som med våld måste släckas och tystas.
Jag grät mina ögon ur mig, jag grät och grät och grät tills jag inte viste vart jag befann mig någonstans, för att du inte fanns här. Jag har längtat så efter min bästa vän, som efter några månader i Norge inte ens finns kvar. Vad har jag längtat efter? En person som sakta men säkert tynat och försvunnit..
Om du bara kunde berätta vad jag gjort? Bara säga varför vi inte kan vara vänner mer, varför du inte vill ha mig i ditt liv - så kanske jag kunde börja bearbeta och glömma. Men som det är just nu, så trampar jag bara ett djupare och djupare hål som leder rakt ner i fördärvet.
Du är min bästa vän,
för alltid -
vad du än tycker och tänker.
Och hur mycket du än inte vill ha mig,
så kommer jag
ALLTID
att vilja ha dig i mitt liv.
Och glöm aldrig,
att jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
