♫ LINDA IGGLUND

Det finns så mycket jag vill veta, så mycket jag vill fråga dig. Jag vill veta hur det känns att leva som du gör, även fast jag aldrig någonsin vill uppleva det du upplevt. Jag vill att hela min kropp ska fyllas med den där känslan du känt så många gånger, den där starka känslan av total makt och överlägsenhet. Jag vill veta hur det känns att vara allra viktigast i hela världen.

Vad händer inuti din kropp, inuti ditt hjärta, varje dag när du blickar ut över den trasiga stad där du härjat? Känner du aldrig att det är dags att sluta? Jag förstår inte varför du inte inser att du förstör ditt eget hem, ditt eget land, dina egna rötter. Jag önskar att jag kunde sträcka mig in i ditt hjärta och nå dig, ändra på den förvridna verklighetsuppfattning du blivit fostrad till. Jag tycker synd om dig och alla de andra i samma position som dig, som fötts in i en värld med helt fel uppfattning om frihet.

Du tror att du kan leda och bestämma över andra människor med ditt vapen, med ditt våld. Hur blev du såhär? Barn ska inte födas med vapen i famnen, och inte heller skickas ut för att mörda och våldta. Ingenting kan göra det du gjort ogjort, men för din egen skull kan du ändå komma till insikt och inse att det du gjort har varit fel. Vet du ens om att du har gjort fel?

Jag undrar vad som snurrar runt i ditt huvud varje gång du ser in i dina offers ögon. När jag ser vad du gjort så ser jag hjärtan som slutar slå, hopp som dör. Du kan inte se annat än makt och en förkortad väg mot friheten, mot freden. Jag vet ingen annan som är så blind som du.

Men inuti dig vet jag att det finns en liten rädd pojke som så gärna vill krypa ut ur det hårda krigarskalet. En pojke som vill leka med andra pojkar, träffa tjejer och bli kär och bara låta tiden gå medans han ligger ner på det mjuka gräset och ser hur molnen flyger förbi. Varför har du stängt in och låst om den fina pojken som fortfarande lever inuti dig? Han kanske blev bortförd med våld mot din vilja av någon mäktigare än dig, precis som du för bort alla dem som står i din väg.

Tänk om vi bara för en dag kunde byta några tankar, visa varandra hur vi ser på saker och ting. Jag kan inte lova att jag skulle förstå, men jag skulle troligtvis inte döma lika hårt som jag sitter och gör här hemma i mitt lugna rum, utan gevärspipan mot mitt huvud. Visa mig ditt liv, visa mig dina innesta tankar och visa mig pojken som skulle kunna bli min bästa vän.

Jag tänker på dig

och dem du med våld slitit bort från livets sida.

En fin balansgång som är lätt att ramla av.

Låt mig en dag bara tänka på dig, den du är och inte det du gjort

– utan det du kommer att göra i framtiden.

Du är fin på insidan, precis som alla andra.

Med kärlek / Linda.