♫ LINDA IGGLUND

Han brukade stå sådär på högkant med sina fina vansskor nere vid busshållsplatsen. Jag var så fascinerad av hans vackra hår och hur han alltid brukade vifta till med huvudet när han gick över vägen från sitt hus till bussen - för att få bort hårstråna ur ögonen. Jag visste varken vem han var eller vad han hette. Sen en dag fann jag en mycket bekant person på bilddagboken, som visade sig heta Martin Falk och vara just den där sjukt snygga killen jag brukade snegla på.

Gullig som jag är så lyckades jag charma till mig en date, en till och en till och efter bara 5 dagar (dvs. 5 dagar av rent flirtande) så var vi tillsammans. Ingenting i mitt liv har någonsin varit så intensivt som vårat förhållande och min eviga kärlek till Martin. Jag var så djävla kär i honom att det tamefan gjorde ont!

Efter ungefär sex månader så pussades jag med en annan kille på en spelning.

Jag åkte hem, grät och gjorde slut med Martin efter jag berättat vad som hänt - men bara efter någon vecka var vi tillsammans igen. Och såhär höll det på ett tag, ibland var vi on men oftast off och till slut bara tog alla kärleks-känslor slut. Vi fann vår ro i att vara bästa vänner, sådana bästa vänner som kan umgås flera hundra dagar i sträck utan att bli less på varandra. Vi åkte till vår plats vid kraftverket i hans röda saab och rökte cigarett efter cigarett, sittandes på den kalla träbänken. En annan dag satt vi vid en varsin dator i mitt stekheta rum och spelade cup & pcw på counterstrike.

För några månader sedan bestämde han sig dock för att vår saga var slut. Han skrev i ett kallt mail på facebook att det inte längre passade sig att vi var vänner. Jag antar att jag inte fick plats i hans perfekta värld med sin nya flickvän och sina nya vänner. Jag tänker trots det på honom varenda dag och hoppas jämt på att han ska ångra sig.

Och om du läser detta någon gång Martin, så ska du veta att jag fortfarande älskar dig.

Han var min första kärlek,
Martin Falk.