I love you. God, I miss you. And I forgive you.

Igår såg jag den vackraste filmen jag har sett på år och dagar. Alla ord och alla handlingar var så ytterst poetiska och fint utmejslade, att jag blev helt galen. Mr Pierce Brosnan var en stor bajshög, älskade Robert Pattinson var en kladdigt underbar badboy och Emilie de Ravin den vackra, otroligt vackra.

En dysfunktionell familj som på ett nytt sätt försöker klara sig, 22års dagar som går till historien. Fängelsevistelser, arbetsnarkomaner, småsystrar som inte är som alla andra och flickor som lever för dagen. En helt briljant balans mellan de olika delhistorierna i filmen som till slut får ett väl sammanpressat slut som väcker alla.

Jag brukar inte alls vara mycket för sådana kletiga poetiska grejer, men denna föll mig i smaken helt perfekt. Dessutom har den ett lite udda slut som man absolut inte alls hade tänkt sig, kom som en skön twist. Jag satt som klistrad och såg hela i alla fall, och grät som ett litet spädbarn i slutet. MUMS, är allt jag tänker säga. Se den!










Kommentarer
Postat av: Malin

den är fantastisk! och slutet, åh <3 jag bölade som en bäbis och fick smått ont i hela hjärtat, men bra ären, ack så bra!

2010-08-18 @ 16:50:08
URL: http://hallonte.blogg.se/
Postat av: Jennifer

Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit till den där filmen <3 Så ljuvligt överlägset grym!

2010-08-18 @ 18:52:54
URL: http://asphodelos.blogg.se/
Postat av: Tush

Tack för tipset =)

2010-08-18 @ 21:41:51
URL: http://www.filmkritikerna.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0