helvete

det har snart gått ett halvår och jag kan fortfarande inte acceptera det. jag kan inte bara släppa
det och gå vidare. livet rullar på, skola på vardagarna, kompisar och pojkvän på helgerna.

men det är något stort som saknas. en stor del av mitt hjärta som inte mår som det ska. snart
kommer den delen att avlägsna sig och försvinna förevigt. jag orkar inte sträcka mig in för att
försöka hålla kvar den snart..

madeleine, jag vet inte vad jag ska göra för att allt ska bli bra. jag vill ha tillbaka precis allt som
vi hade. jag klarar mig inte annars! jag vet inte om du känner samma sak, men det känns hela
tiden som att någonting fattas och jag vet allt för väl att det är du. jag skulle ge upp så himla
mycket för din skull, du är.. du är den bästa jag vet. jag kunde prata om ALLT med dig och jag
vet att du kunde prata om väldigt mycket med mig med.

ge mig fresa con nata likör, ligga på golvet och härma mtvreklamen samtidigt som vi ringer
andreas. ge mig dina roliga ljud som du gör hela tiden och sedan skäms jättemycket för.
ge mig oss när vi sitter i din säng och bara pratar på om precis allt och ingenting. ge mig
boulongern när vi fick cpryck och badade i underkläder. ge mig alla gånger vi druckit med
varandra över huvud taget. ge mig dem gångerna när jag bara ville krypa in i din famn för
att du verkligen är den finaste, bästa och vackraste personen jag känner.

fan, ge mig min bästa vän tillbaka..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0